Efter två veckors bloggande så är det dags att jag tar nästa steg mot att bli en äkta inredningsbloggare. Därför tänker jag visa lite lite bilder på en av mina favorithörnor i mitt eget hem. Jag presenterar härmed den ostylade sanningen om min bokhylla. Trumvirvel och applåder tack!

I väntan på hus och platsbyggda hyllor så köpte jag en klassisk Expedit från IKEA, det är den enda vita möbeln i hela lägenheten insåg jag just. Jag tycker att böcker och prylar som inspirerar en ska få synas, även om det kan bli lite stökigt. Därför är hörnan i vardagsrummet full med presentpapper, ljusstakar, mumintroll, tidningar, böcker och en massa loppisfynd.

Tavlan är ett porträtt av min mamma som en kursare på Uppsala Unversitet gjorde av henne 1969. Min pappa gillar det inte (troligtvis pga en kombination av färgerna och konstnären), så det stod gömt i en låda i ett uthus tills jag hittade det härom året. Ljusstakarna är loppisfynd, förutom de kurvigaste som är "Veror" gjorda av Anna Voltaire. Tändsticksasken har Anna Mård gjort till mig.

Den som tittar riktigt noga ser att till och med Lenin bor i min bokhylla(!) Kanske inte för att han inspirerar mig så värst mycket i mitt pysslande, utan mest för att han också stod bortglömd i ett hörn hos mina föräldrar efter en arbetsresa till Sovjet på den tiden då det bara fanns en enda souvernir att köpa. Jag tänkte att någon så principfast ska väl stå pall för lite böcker, så han fick flytta in med Tintin och Muminmamman.

Nu drar jag till Eslöv på jobb, mer om det imorgon...